Den tidigaste låsmetoden för velocipeder och cyklar var ett hänglås och en stålkedja av lämplig längd. En kombination som efter 100 år åter kommit i bruk.
I Tyskland, Frankrike, Storbritannien och USA fanns de tidigaste serietillverkarna av cyklar och härifrån kommer också de första och flesta specialtillverkade cykellåsen.
Tyska plåtlås från början av 1900-talet
Låsen är anpassade till att låsa bakhjulen mellan hjulens ekrar, genom att monteras direkt i staget under sitsen.
Amerikanska cykellås
Velociped- och cykellås av mässing eller stål exporterades från USA. Låsen placerades kring den ena av bak- eller framgaffelarmarna och ett par ekrar eller pedalarmar eller vevpartiet och ramen.
Cykellås med kedja
De första velocipedlåsen utgjordes som nämnts av en helt lös stålkätting av praktisk längd och ett hänglås av stålplåt. De båda sista kättinglänkarna anpassades till hänglåsets bygel. Kedjorna gjorde ju det möjligt att låsa cykeln vid en ej flyttbar konstruktion. Sådana kedjor fanns att köpa med eller utan hänglås.
Låsidén utvecklades till en hänglåstyp med två byglar; En med fast ansluten kraftig kedja som i sin andra ände kunde hakas på hänglåsets andra bygel och låsas genom att skjutas in i låshuset. Till låset hörde mycket enkel nyckel.
Nyare cykellås av plåt
På 1920-talet tillverkade bland andra de tyska företagen Damm & La och GALVANOS cykellås av pressad plåt avsedda för att låsa bakhjulet.
I Sverige dröjde det till 1930-talet. Det tidigaste låen tillverkades av Optimus. Det fanns en rad olika typer och de var anpassade för att låsa bakhjulets ekrar genom montage direkt i ramen under sitsen. De första låsen visade sig dock inte vara särskilt pålitliga. De var lätta slå upp med en hammare eller annat verktyg.
På vissa cykelmärken låste de runda låsen även en verktygslåda av plåt, som var monterad i
pakethållaren.
Optimus
Företaget Optimus (latin = bäst) grundades 1899 de tre ingenjörerna Peter Östberg, Carl Neiglich och Carl Böös. De inledde verksamheten med att tillverka fotogenkök och blåslampor i Östbergs verkstad vid Hantverkargatan i Stockholm. Hans kusin Anton Tamm blir verkställande direktör och köper Stora Vilunda herrgård på vars mark som Optimus bygger sin moderna fabrik 1907. Ny vd från samma år var Gilbert Otterström och behöll den ställningen till 1933. 1908 togs fabriken i bruk och 1910 arbetade ca 150 personer där.
Det dröjde ända till 1930-talet innan man förde in lås (och stormlyktor) i sortimentet. Det var hänglås i pressad plåt i olika storlekar och utföranden tillsammans med importerade lås. Hänglås tillverkade man själva men vissa hänglås och dörrlås framställdes av Independend Lock Company, Ilco, ett låsföretag med fabriker i Fitchburg, Massachusetts, USA. Optimus var importör och ensamförsäljare av Ilco´s sortiment i hela världen, utom USA och Kanada. En produktkatalog med de egna hänglåsen och Ilco´s hänglås och dörrlås trycktes på svenska i Stockholm 1931.
Som en anpassning till cyklars ökande popularitet började man även på 1930-talet tillverka cykellås av pressad plåt.
Andra världskriget medförde ranson på fotogen och inställd export, men ökad efterfrågan på hänglås framför allt till försvaret, räddade företaget.
Fabriken vid Upplands-Väsby las ned 1983 och produktionen flyttades till Småland. I dag (2010) tillverkar företaget endast campingutrustning under namnet Optimus International AB.
Litteratur
Baroni, Francesco, The Bicycle. The Myth and the Passion. China 2008.
Ekström, Gert, Svenskarna och deras velocipeder. Sundsvall 1984.
Älskade cykel. Åren 1800-2000. Värnamo 2001.
Skott, Staffan, Tidens cykelbok. En handbok för alla sorters cyklister. Slovenien 1994.
Pall, Martina, Das Europäische vorhängeschloss, Hanns Schell Collection, Graz, Österrike. 2009.