Samhället

När Principatet inleddes var etruskerna sedan länge besegrade och integrerade i befolkningen. Även Kartago var besegrat och utplånat, Grekland med alla kolonier var erövrade och deras kultur hade antagits som nationell förebild. Medelhavet var ett romerskt innanhav. Cicero (106 – 43) var mördad, Cato dy (95 – 46 f Kr) hade begått självmord. Med mordet på Gaius Julius Caesar (100 eller 102 – 44 f Kr) och med Antonius (83 – 30 f Kr) och Cleopatras (68 – 30 f Kr) självmord hade republiken gått förlorad.

Den mer än 500 år gamla staden Rom var säte för regeringen och hade blivit västvärldens centrum. Det gemensamma språket var latin.

Den förste kejsaren i den långa serien blev Gaius Octavius Thurinus (63 f Kr – 14 e Kr). Han var Julius Caesars systerdotterson, adopterades av honom och blev hans arvtagare. Denne Octavius fick efter Antonius död all makt i sin hand och förärades med namnet Augustus ”Den upphöjde” med uppdraget att finna en väg att styra imperiet. Han blev en diktator med i det närmaste oinskränkt makt i folkets namn. Det var under hans regeringstid som fröet såddes till den kristna religionen. Till minnet av Caesars och Augustus ära kallas den sjunde och åttonde månaden i vår kalender, den Julianska, ännu juli och augusti.

Under de första 200 åren levde man i stort sett i fred i länderna runt Medelhavet (Pax Agusta) medan arméerna fick utkämpa evinnerliga frontkrig. Under de år som följde efter Augustus bortgång genomgick det romerska kejsardömet ständiga maktskiften. Kejsarna tävlade i att uppföra stora badanläggningar och mängder av tempel för kulthandlingarna. Även teatrar och amfiteatrar byggdes för underhållning av medborgarna. Samhället var starkt skiktat med en oerhörd ekonomisk skillnad mellan slavar, fattiga romare och rika. 

En romersk stad tillhandahöll en lång rad olika tjänster för sina invånare. Staden var en fysisk manifestation av de sociala och ekonomiska krafter som verkade där. Romarna var effektiva praktiker och det romerska imperiet byggdes och utvecklades till stor del tack vare skickliga ingenjörer och arkitekter. De visade en teknisk färdighet utan liknelse dittills i historien. De inte bara planerade städer, de byggde fastigheter, vägar, akvedukter, broar, hamnanläggningar, fartyg, murar, tävlingsarenor och mycket annat. De skapade och utnyttjade verktyg och instrument med egenskaper som står sig ända in i vår tid. Deras kunskaper vidarebefordrades till yrkesverksamma hantverkare med egna verkstäder i städerna.

Grekiska och romerska smeder i arbete. Ur Technik des Altertums

Hantverkarna var organiserade i gillen, collegia, som via Bysans blev föregångare till den skråverksamhet som uppstod under medeltiden i Europa. Verkstäderna sysselsatte både slavar och fria män. Råvaror köptes och hämtades från olika håll i imperiet och såldes till hantverkarna på den lokala marknaden. Den lokala vinproduktionen var speciellt lönsam.

Till stor del var också framställningen av konsumtionsvaror förlagd till städerna. Utgångsprodukterna, bl a levande djur, hämtades från omgivande lantgårdar för slakt. Handeln inom riket genomfördes och utvecklades med hjälp av ett väl utbyggt nät av goda vägar till imperiets alla delar och stora förmögenheter ackumulerades i Rom och andra städer. Med överskott av kapital uppstod också behovet av inbrottssäkra förvaringsutrymmen. Också på det området visade de romerska ingenjörerna och hantverkarna en utomordentlig innovationsrikedom.

Låssmed i arbete. Hans verktyg och ett dörrlås visas till höger. Romersk relief  från Aquileia. Teckning förf.