Definition av nycklar

Vi hanterar dagligen en eller flera nycklar, till bostaden, väskan, garage, bilen, arbetsplatsen, datorn m fl. Det gör vi vanligen utan att reflektera över hur komplicerad och sammansatt en nyckel egentligen är. Men vad är en nyckel och hur kan man definiera den?

Enligt Norstedts svenska ordbok är en nyckel ”ett litet metallredskap som är noga anpassat för att öppna eller stänga ett visst lås, vanligen med en karaktäristisk form lämpad för den normala vridningsrörelsen”.

Svenska Akademins ordbok, band 16, tryckt i Lund 1942 anser att en nyckel är ”redskap av metall för öppnande och stängande av lås, bestående av en efter låskonstruktionen särskilt anpassad del och ett vanligen rundat (ofta mer eller mindre ringformigt) handtag, ofta förbundet med nyckelaxet genom en ihålig eller massiv del, nyckelskaft”.

Vår svenska Nationalencyklopedi är väldigt kortfattad, ”Mekanisk del till lås bestående av grepp och blad”.

Blad betyder i det här sammanhanget ax.

Min definition av en nyckel

Nyckeln är ett instrument som är programmerad eller kodad genom att axets form är anpassad till låsets inrikten och spärrar.

Nyckeln utgör en komplicerad kombination av teknik, mekanik, form och val av material för huvuduppgiften att förflytta en låsregel till öppet eller stängt läge, vanligen genom vridning. D v s överföra vridkraften från axet till låshusets regel.

Nyckeln formades för ett bestämt lås vid en bestämd historisk epok som samtidigt avgjorde dess stil.

Nyckel som begrepp kan även uppfattas symboliskt.

Nycklens beståndsdelar: Grepp, förstärkningsring, skaft/pipa, utskärning, ax, hål eller massiv

 

Om ordet nyckel eller nyckelns morfologi

Ordet nyckel uppträder i en hel rad olika sammanhang, som inte direkt har med den tekniska företeelsen lås och nyckel att göra. Ordet används som exempel om nyckelbarn, nyckelben, nyckelställning, nyckelroman, nyckelfigur, Himmelrikets nycklar, nyckelmakt eller nyckelpiga.

Varifrån kommer ordet nyckel?

Det finns redan i en fornsvensk form lukia som bildats av instrumentalsuffixet il av ett germanskt ord lukan, besläktat med lucka, lock. Även verbet lycka har samma ursprung. Lukan förändrades till lykil eller nykil och senare till nyckel.

Avain, det finska ordet för nyckel, engelskans key och ryskans kljuc samt det tyska Schlüssel tillhör andra språkgrupper.

Nyckel för tanken

En nyckel är symbol för alla krafter som öppnar och stänger, binder och löser. Den står också för befrielse och ibland för motsatsen. En nyckel är alltid kopplad till företeelsen att låsa eller låsa upp.

Stadens nycklar till stadens portar var symboler för invånarnas självbestämmanderätt. Om staden tvingades kapitulera för en belägrande armé markerades detta genom att stadens nycklar överlämnades till segraren.

På Pradomuseet i Madrid finns en fyra meter lång målning utförd av Diego Velázquez 1634-35, Bredas kapitulation (1625). Målningen skildrar Bredas holländska guvernör Justin de Nassau i det ögonblick han ödmjukt överlämnar stadens nyckel till den spanske generalen Ambrosio de Spinola.

Scen ur Bayeuxtapeten
Scen ur Bayeuxtapeten. Teckning förf.

 

Broderad på Bayeuxtapeten finns en scen från mitten av 1000-talet, där hertigen Conan, instängd i staden Dinas borg, uppgivet erbjuder stadens nycklar till de belägrande Normandernas anförare, hertig Vilhelm Erövraren. För säkerhets skull håller Conan nycklarna hängande i den slipade spetsen av lansen. Vilhelm verkar acceptera kapitulationen genom att fånga upp dem på sin lans.

Många städer har ansett sig vara "nyckelstäder" och markerat detta med en eller ett par nycklar i sina stadsvapen. Ett exempel på en sådan nyckelstad är Gibraltar, nyckeln till Medelhavet som i sitt stadsvapen visar en fästning med tre torn och en nyckel.

En annan maktsymbol är Erik XIV:s Riksnyckel som ingår i de svenska riksregalierna.
En eller två nycklar är ju även St Petrus, himlaportens väktares, attribut. Hans efterföljare på den Heliga stolen, påven, har sedan 1200-talet två korslagda nycklar i sitt vapen. Av den anledningen kallas också soldaterna i hans schweiziska garde för ”nyckelsoldater”.

Under 1700- och 1800-talen markerade en kammarherrenyckel den höga position en kammarherre hade i ett kungligt hov eller hos adeln.