Det beror på vad man samlar. Sällsynta och kostbara ting begränsar samlingens numerär och redan få objekt betraktas som en samling. Medan den som till exempel samlar på frimärken eller tändsticksetiketter vanligen rör sig med hundratals olika bilder.
Hur samlar man?
Lås, värda att samla på, uppträder ibland på auktioner, samlarmässor och loppmarknader. För att bli lyckosam i sitt samlande vinner man på att skaffa sig så bred kunskap som möjligt om de objekt man samlar. Lära sig genom att studera museernas samlingar, ta bilder av lås och nycklar för att bygga upp en egen bildsamling som referens. På så sätt motverkar man att drabbas av förfalskningar eller rekonstruktioner av gamla lås. Det är också viktigt att ha kontroll över vad man har samlat för att undvika dubbelköp.
Privata samlare
Raine Borgs lås- och nyckelsamling
I introduktionen till dessa webbsidor om lås och nycklars historia nämnde jag att jag metodiskt har byggt upp en egen samling av lås och nycklar, som åtminstone till viss del utgör grunden för detta arbete. Samlingen omfattar i första hand både dörrlås, nycklar och hänglås från Sverige från medeltiden till vår egen tid.
I samlingen ingår även lås från övriga Europa, från andra delar av världen som Kina och USA. Låsdelar och nycklar från romarriket (200-talet) bildar en egen liten samling i samlingen på samma vis som ett antal antika orientaliska hänglås.
Erik Borgströms låssamling
1952 mottog Borgå museum i Finland en stor lås- och nyckelsamling som en donation. Donatorn var Erik Borgström (1882-1951) som testamenterat hela sin samling lås och nycklar, ca 200 lås och nycklar till museet. Samlingen finns ännu finns i museets ägo och är delvis utställd.
Borgström var ingenjör och samlare och dessutom bonde och ägare till Östersundom gård nära Borgå. De donerade låsen ingick i hans samling av mer än tusen föremål som speglade traktens och gårdens historia. Alla föremål härstammar från södra delen av Finland och har nästan alla nordiskt ursprung. Hänglåsen daterar sig från 1600-talet till slutet av 1800- talet.
Ingo Schmoeckels hänglåssamling
I ett häfte på 60 sidor, som Ingo Schmoeckel gav ut år 2000, redogör han för sin samling av hänglås. Schmoeckel bor i staden Oberursel i Taunus, Tyskland och har samlat sedan 1968. Inspiration att samla fick han under en resa till Sahara i Nordafrika. Han upptäckte att Tuaregkvinnorna bar nycklar tillverkade av olika metaller och en sådan nyckel med tillhörande lås blev de första föremålen i samlingen. Under senare resor utökades samlingen efter hand med tyngdpunkten lagd på hänglås.
Schmoeckel inleder sin korta historik med att nämna det dörrlås som greken Homeros berättar om i Odyssén och om trälåsen hos det klassiska Egypten. Han konstaterar, att de gamla grekerna och de tillika gamla egyptierna inte kände till hänglås. Men det gjorde man i det romerska riket på 200-300-talet e Kr. Den katalog med elva kapitel Schmoeckel åstadkommit över låssamlingen inleder han följdriktigt med Romerska riket och Bysans. Därefter följer Tyskland, Österrike och Schweiz. Nord- och Östeuropa har fått ett eget kapitel liksom Frankrike, Belgien och Nederländerna. I kapitel sex redovisar han hänglåsen från Storbritannien. Nästa innefattar de sydeuropeiska och det följande hänglås i Nordamerika. I kapitel åtta och nio redovisar han sina lås från Främre Orienten och inom den islamiska regionen. Indien, Nepal och Tibet utgör kapitel tio och katalogen avslutas med Amerika (igen).
En förteckning över den egna referenslitteraturen och tips på museer som ställer ut äldre hänglås avrundar redogörelsen.