De flesta nycklar med S-formade ax har arkeologer funnit i kvinnogravar. Under vikingatiden begravdes kvinnor med någon eller flera ägodelar som smycken, pärlor av glasfluss, spännbucklor, spännen av brons, kniv, sax, synål och annat.
 |
| En vikingatida kvinna med nyckel och sax. Teckning av förf. |
Den gifta kvinnan hade en upphöjd och aktad ställning. Vid sitt giftermål blev kvinnan nyckelbärare med ansvar för familjens inlåsta skatter och hon bar hemmets nycklar som bevis för sin nyckelmakt. Nycklarna hängde väl synliga från hennes redskapsspänne utanpå hennes kläder eller i en metallkedja, ett textilband eller snodd direkt från en av hennes vackra spännbucklor. Ofta hängde nycklarna tillsammans med en liten kniv i slida, en liten sax eller ett nålhus.
Kvinnan var mannens jämlike både som ande och kön, hon var självständig och medveten och lika mycket värd som mannen. Det här förhållandet kom att ändras dramatiskt med kristendomens införande. Den frejdiga vikingakvinnan fick träda tillbaka, den nya religionens första dam var ingen frigjord, levnadsglad Fröja utan representerades av den avsexualiserade jungfrun Maria.
För den gifta vikingakvinnan var moderskapet en självklar och naturlig del av hennes liv. På gårdarna hade hon dessutom ansvar för trälar, kornskörd och husdjur, det var hon som genomförde gårdens religiösa ceremonier. Hon tog hand om skinn och pälsar, hon ansvarade för gårdens människor och såg till att de hade kläder. Det hörde därför till hennes uppgifter att forma och bränna de lerkärl maten lagades i och se till att fåren klipptes för att kunna karda och spinna ull. Hon stod för bearbetningen av lin och hampa och för vävningen av tygerna och sömnaden. Det var genom hennes försorg det fanns mat och dryck på bordet. Hon förvaltade det överskott som var inlåst i förråd samt i kistor och skrin.
Vikingatidens människor älskade starka färger. Kvinnornas kjolar eller kjolklänningar var färggranna och bars upp av blanka spännbucklor av brons. Spännbucklorna prydde inte bara den vikingatida kvinnans klädsel, de hjälpte också till att bära upp kvinnornas kjolar. Dessutom bar hon gärna polerade bronsspännen fastsatta med nålar i kjolklänningen och hade armband i silver eller brons. Mångfärgade var också glaspärlorna i hennes långa halsband.