Vilka straff utmättes för stöld?
Efter tidigare kulturers mer eller mindre oinskränkta krassa makt–och nävrättsföreställningar, uppstod så småningom lagar och rättsmoral. Vanligt straff för stöld i primitiva kulturer var att den arm stal eller dess fingrar avhuggs. Magiska dockfigurer användes som skydd mot stöld, men kunde dock elimineras med mot-magi! Det fanns också religiöst magiska föreställningar att straffet kommer efter döden.
Hos Sumerna för 5200 år sedan fanns lagar som reglerade straff för stöld. Dödsstraff tillämpades för stöld av egendom i templen eller i de kungliga palatsen. Samma straff gällde även för dem som sålde eller förvarade stulet gods. Så även för köparen om han inte kunde bevisa att han köpt godset lagligt. Vid inbrott i någons hus kunde tjuven direkt dödas.
För stöld fanns också lagar och domstolar i det gamla Egypten. De dömda utsattes för direkta kroppsstraff som stympning, prygel med spö, straffarbete eller dödsstraff (pålning).
I Grekland på 400-talet f Kr kallades tjuvar kleptai och i värsta fall utdömdes dödsstraff för deras gärningar. Också i romarriket ansågs den som stal vara ”dödens barn” men om tjuven inte dödades direkt då denne ertappades på bar gärning kunde straffet omvandlas till ersättning som då kunde stiga till det fyr- eller femdubbla av tjuvgodsets värde.