Jag har förutsättningslöst undersökt varför och hur man i de tidigaste antika kulturerna i kring Eufrat och Tigris löste problemen med skydd för egendom. Hur man ”låste” om sig innan man lärde sig flytta bommar och reglar med verktyg, att använda nycklar. Denna sektion kommer således att behandla dörrlåsens förhistoria, om effektiva spärrar för förbjudna rum och andra utrymmen i de första stadsbildningarna.
Stadsstäder
För mer än 5000 år sedan var Sumererna de första som befolkade Mesopotamien, landet mellan floderna Eufrat och Tigris. De utvecklade en egen skrift, kilskriften. Efterhand delades området upp i mindre kungadömen som ofta hamnade i krig med varandra. Det var små statsstäder som alla var omgivna av en stadsmur av sten eller soltorkat lertegel. I stadsmuren fanns de väl bevakade portarna, de enda passagerna in och ut ur staden. I staden fanns minst en helgedom och minst ett palats (kungsgård) byggda i natursten. Dessutom fanns det kanske en muromgärdad trädgårdsanläggning med port utanför stadsmuren.
De enkla bostadshusen var uppförda som radhus utefter gatorna. När man byggde de första husen med väggar och tak av soltorkat tegel lämnade man förstås en öppning i en vägg för att komma in och ut. Hålet blev som så småningom anpassat till en människas storlek och blev fyrsidig. Den stängdes med en vävd vassmatta, ett djurskinn eller ett vävt draperi av ull fäst över ingången.
Lås och nycklar
Väktare
I antikens Mellanöstern och Egypten lämnades palats och tempel normalt aldrig tomma. På samma sätt som i dagens samhälle var människor det säkraste skyddet. Beväpnade väktare fanns i allmänhet vid entréer eller utsatta sammanhang. Ett känt exempel är Tutankhamons gravkammare som upptäcktes 1922 i Konungarnas dal i Egypten. På båda sidor om den igenmurade öppning som ledde in till graven återfanns skulpturer av spjutbeväpnade vakter.
I vissa fall använde sig härskare även av hungriga djur, hundar, ormar och krokodiler i förrum, invallade passager eller dammar som ”lås” för att skydda egendom mot intrång.
Hos de klassiska grekiska författarna berättas det i vissa fall även om mytologiska djur. I sagan om Medea och Iason, vaktades det gyllene skinnet (skatten) av en drake. Oidipus, kung av Thebe, befriade sitt land från en plåga, en sfinx, ett vidunder med kvinnoansikte och lejonkropp, som blockerade ingången till staden. Alla som ville in eller ut tvingades att gissa en gåta och sfinxen rev ihjäl de svarslösa.
I Indien, under kejsaren av Annams tid, var värdeföremål förvarade i förseglade byggnader av trä, som placerades på små öar i bassänger i en inre del av palatset. Här var de skyddade av kungliga "skyddsänglar", ett antal krokodiler som hålls på svältkost så de alltid var hungriga. Att ge sig ner i vattnet innebar en säker död för inkräktare. Det legitima sättet att nå skatten var att droga eller döda krokodilerna.
Gångjärn, dörr, lås
Låsreglar eller låsbommar förutsatte en svängande dörr eller port vilken i sin tur förutsatte ”gångjärns-tappar”, en upptill och en nedtill. Utan gångjärn, ingen port.
Redan för 4500 år sedan fanns det portar som svängde på egna gångjärn. De kunde först bara låsas från insidan med hjälp av bommar och reglar. Det enda hanterbara materialet till buds för tillverkningen av en dörr eller port var trä. Trä var en dyr importvara från cederskogar i det avlägsna Libanon. Dörrar och portar var därför förbehållna stadsportar, palats och tempel.
Före tillgång på lås och nycklar kunde templens och palatsens innerdörrar säkerställas genom att använda sig av tabu, sigill eller magiska knutar, ibland tillsammans med bommar. I vissa fall kunde en kort magisk text eller en avskräckande bild (kod) vara tillräckligt för att förhindra eller stoppa oönskade besökare. Andra varianter på skydd var hemliga dörrar, dolda passager och labyrinter.
De nyckelmanövrerade fallregellåsen av trä, fanns inte hos sumeriska folk eller hos hettiter, men verkar ha använts i gamla Babylon, i Mesopotamien och Khorsabad för ca 4000 år sedan. Något senare även i det antika Egypten. Sådana lås användes också på invändiga rumsdörrar. Då de var tillverkade av enbart trä var de naturligtvis inte särskilt slitstarka och hade begränsad hållbarhet i fuktiga miljöer.
Lås och nycklars huvudsyfte är att skydda tillhörigheter från intrång från obehöriga. Ditt och mitt. Men nycklar har en dubbel natur, de är också symbolbärare, nycklar kan öppna, stänga, bevara, gömma och fria. De var samtidigt tecken på makt och värdighet. Och är så i vissa fall fortfarande.
Dagens lås- och säkerhetslösningar
Välkommen till ASSA ABLOYs produktsidor för mer information om dagens lås, passerkontroll, mobila nycklar med NFC, dörrautomatik med mera. På ASSA ABLOYs lösningssidor hittar du lås och säkerhetslösningar för alla typer av dörrlösningar.