Det är många uppfinnare som sysselsatt sig med problemen kring kombinationslås. De flesta dock med förbättringar av redan existerande lås.
Ibn al-Razzaz al-Jazari från Norra Mesopotamien (numera sydöstra Turkiet) på 1200-talet, venetianaren Giovanni Fontana i början av 1400-talet.
De tyska låssmederna Hans Bullmann och Hans Ehemann i Nürnberg, i början och mitten av 1500-talet, Girolamo Cardano vid samma tid liksom den franske matematikern Joannes Buteo.
I början av 1600-talet Gutavus Selenus, dvs August II, hertig av Brunswick-Luneburg och senare Ludvig XIII av Frankrike. På 1700-talet fransmannen Edme Regnier från Semur-en-Auxois nära Dion.
Vid inledningen till 1800-talet en annan fransman Léopold Hyret i Paris, tysken Jakob Zipper i Augsburg samt schweizaren Albert Roux. I USA Thomas Jefferson (senare president), J B Gray i Viginia, Joshua H Butterworth i New Jersey. De väl kända engelska låssmederna John Chubb och Hobb. Även Herbert Wenham från södra London. Dessutom fransmannen Vicomte de Kersolon från Paris.
Kombinationslås enligt Nordisk familjebok, Uggleupplagan 1904-1926
”Bokstafslås l. , ett säkerhetslås utan nyckel, uppfunnet omkr. 1540 af Ehemann i Nürnberg. Sådana lås hafva mestadels formen af cylindriska hänglås och kunna öppnas endast därigenom att de ringar, som utgöra deras väsentligaste beståndsdel och som äro försedda med olika bokstäfver, medelst en vridning ställas in på ett visst ord. Nämnda uppfinning har i 19:e årh. förbättrats af en fransk mekaniker, Regnier”.
Enligt Uppfinningarnas bok, ingenjör G Wik. P A Norstdt & Söner. Stockholm 1926.
”Låset öppnas genom att ett antal ringar, vilka äro uppträdda på en axel, ställas i ett visst läge, då ett hak i ringarna svarar mot en klack i axeln. För att haken och klacken skola komma i ett sådant läge, att låset kan öppnas, måste ringarna inställas så, att de på dess omkrets anbringade bokstäver bilda ett visst ord, varefter regeln kan dragas ut. Detta bokstavslås har sedermera förbättrats i ytterligt hög grad”.