Handelsvägar
Redan för de första högkulturernas varuutbyten i väst och öst fanns etablerade handelsvägar. Vid tiden för Kristi födelse fördes stora mängder lyxvaror och annat gods via vägar till lands och till havs mellan Europa, Väst – och Östafrika, de olika länderna i Mellanöstern, Indien, Ceylon och Kina. I båda riktningar. I städer, handelsstationer och på marknader utefter alla vägar byttes, köptes och såldes varor.
Så fördes sidentyger, porslin och kryddor till kejsartidens Rom med kamelkaravaner utmed Sidenvägen från Kina. Den förenades i Persien med handelsvägarna från öster. Från Indien. importerades ädelstenar, kryddor, socker, bomullstyger, färgämnen. Enligt den romerske författaren Plinius den äldre (23-79 e Kr) var importen från södra Indien så intensiv att den under en tid äventyrade det romerska imperiets ekonomi.
Köpmännen var viktiga politiska och ekonomiska länkar mellan länder och städer. De samarbetade med kejsare, kungar, ämbetsmän och andra makthavare. Deras varor var efterfrågade och själva var de vanligen förmögna. Bytes- eller penningekonomi gällde i de flesta fall och de gångbara mynten präglades av silver och guld.
Romerska hänglås
Hänglås försedda med band- eller spärrfjäderteknik uppfanns av romerska ingenjörer vid tiden för vår tideräkning. Genom imperiets stora geografiska utbredning fick romersk teknik snabbt en stor spridning. I samband med handelsutbyten snappade hantverkare utefter karavanvägarna upp nymodigheter och uppfinningar från väst. De studerades och kopierades och gav upphov till mängder av lokala former och utförande samt nya idéer som kunde nyttjas för den egna tillverkningen.
Indiskt antikt hantverk
I Indien finns två väl kända bevis för tidig bearbetning av järn, det är två gjutjärnskolonner, den ena står i Maharauli nära Delhi (höjd ca 6,6 m) med en sanskritinskription som visar att den tillverkades under åren 360 - 400 och den andra (höjd ca 7,5 m) nära Dhar, år 1304. Järnet i dem är så fritt från föroreningar, att de i det närmaste är rostfria.
I Indien levde de gamla hantverkstraditionerna kvar och flertalet hantverk gick i arv inom familjerna. Den var konsthantverk i textil (siden, muslin, kalikå, ylle- och bomullstyger) samt elfenben och metall. Som koloni blev landets produktion anpassad till export. Indiens gruvdrift gav ädelmetall och ädelstenar samt järn (stål), mässing och brons. Vid självständigheten 1947 var Indien ännu ett jordbruksland, som trots den långa tiden av engelskt styre, saknade egentlig industri.
Som i de flesta länder i Asien tillverkades hänglås i enlighet med de gamla primitiva hantverkstraditionerna ända in på 1900-talet. Lås tillverkades av nomader, ambulerande låssmeder och låssmeder som höll till i små verkstäder i städerna. Männen arbetade sittande på golvet eller marken med enkla verktyg och avsaknad av maskiner. Låsen tillverkades av mässing, brons eller järn. Efter smidet eller gjutningen återstod ytbehandling med fil och slipa och polera, samt eventuellt gravera med graverjärn för att skapa en reliefeffekt. För att ytterligare åstadkomma de dekorativa effekter de eftersträvade användes gravering, skrodering med puns eller mejsel. En viss uppdelning fanns också när det gällde utförandet, det var vanligt att låssmeder samarbetade med bronsgjutare för gjutning av delar av låsen.
I städerna fick man den bästa avsättningen. Traditionellt sålde låssmederna sina alster i basarer eller på marknader och i många fall tillverkade de sina lås där eller i närheten. Efterhand som billiga inhemska och importerade maskingjorda lås började konkurrera och tog över marknaden, blev de gamla låsen omoderna tillsammans med det gamla hantverket.
Hänglåsens användning och datering
På liknande vis som i de övriga länderna i södra delarna av Asien används de praktiska hänglåsen ofta som dörrlås även i Indien. Hänglås används framför allt som möbellås men även till kistor och skrin, koffertar, fordon (tillsammans med kedjor), fängsel och annat. De lås jag kommit i kontakt med har varit tillverkade under 1600-1900-talen.
Dekor och motiv
Långt vår tidräknings början förekommer vackert dekorerade vardagsföremål i Asiens olika kulturer. Det finner vi även hos hänglåsen, och det finns både likheter och påverkan från omgivande länder. Vilket också gäller låsens former. Indiska hänglås finns i ett otal, vanligen symmetriska, former, människofigurer, växtelement, demoner och framställningar av gudomligheter.
Liksom i de omgivande länderna Kina, Iran, Nepal har det i Indien har det varit tradition att även ge låsen djurformer som hästar, elefanter, kameler, lejon, tigrar, hjortar, bufflar, fåglar, skorpioner, grodor, råttor, sköldpaddor och fiskar. Den hinduiska och buddhistiska gudavärlden är för européer något konfunderande. Där finns ett antal dyrkade gestalter som också återkommer i hänglåsens form och dekoration med syfte att förstärka låsens skyddande egenskaper.
I synnerhet gudabilder uppträder på de mindre skickligt nytillverkade kopior av äldre bronslås från Nepal som säljs som indiska till turister i dag. De finns i mer än ett dussin varianter.
Teknik
Också när det gäller låsens teknik finns det både likheter och påverkan från omgivande länder. Framför allt gäller det mekanismerna: spärrfjädrar, skruvlås, draglås och vridlås. De finns också Indien men i egna varianter.