Indien, historisk bakgrund


Republiken Indien är en federation av delstater med egna regeringar. Till ytan drygt en tredjedel av Europas storlek och med en mycket lång och dramatisk kulturhistoria. Det inhemska officiella namnet är Bharat eller Bharatavarsha, hämtat från Sanskrit. De väldiga floderna Indus och Ganges var av väsentlig betydelse för de tidigaste kulturernas utveckling, kommunikation, bevattning och fruktbarhet.

En Arisk, indoeuropéisk, invandring tar sin början ca 1000 f Kr. Ca 500 år senare hade en den gamla Veda-religionen utbytts till hinduism, buddhism och jainism.

Det första avgörande mötet med Europa ägde rum 326 f Kr. Den grekiske fältherren Alexander den stores arme´ hade då erövrat Persien och invaderade även deras del av dåvarande Indien. Fälttåget hade varit omfattande men längre än till floden Ganges ville inte soldaterna. En följd för Indiens del blev ett rikt handelsutbyte med Sydeuropa och Främre Orienten.

Dessa kontakter dröjde kvar, trots politiska förändringar, långt efter tiden för vår tideräknings början och handeln fördes utefter karavanvägar via Egypten. Under kejsar Hadrianus regeringstid, 117 e Kr nådde det romerska imperiet sin största utbredning i öster men nådde aldrig längre än till Mesopotamien.

Mogulväldet
Grundläggningen av Indien började under 1100-talet av mogulerna. Mogulkejsarna Aurangzab, 300  år av mogulvälde. Akbar den store under 1500-t, Jehangir, Shah Jahan och Aurangzeb under 1600-talet-talet.

Perser
Från och till har Indien invaderats av främmande folk. 1739 plundrades Indien på nytt av perser. De blev inte kvar men tog med sig stora rikedomar tillbaka.                  

Européer  koloniserar
För Europa var slutet av 1400-talet inledningen till de geografiska upptäckterna. Europas möte sjövägen med Indien förbereddes genom portugisen Vasco da Gamas (1460-1524) besök i handelsstaden Calicut på södra delen av Indiens västkust 1498, det första visiten av tre. Med samtidens största fartyg var han den tidigaste europén som fann segelvägen runt Godahoppsudden i södra Afrika. Det var också portugiserna som inledde den europeiska koloniseringen av Indien genom att med våld erövra staden Goa, också på västkusten, 1510. Till Europa fördes eftertraktade lyxvaror som färgade mönstrade tyger, mattor, kryddor, pärlor och ädelstenar.

Nästan från början fick portugiserna konkurrens. Från 1500-talet och framåt upprättades således en rad europeiska kolonier i Indien. Det var britter, fransmän, danskar och holländare som alla öppnade ett stort antal handelsstationer i kustregionerna.

Det brittiska Indien
Britternas erövring av Indien var en långsam process som inleddes med Brittiska Ostindiska kompaniets handelsutbyte. Med hjälp av flotta och soldater erövrade de så småningom inflytande över landet. Så också när det gällde portugisernas och de andra staternas kolonier. Samtidigt försvagades mogulriket gradvis, något som britterna drog nytta av.

Vid mitten av 1800-talet hade Kompaniet lagt under sig större delen av Indien och styrde landet som en koloni med monopol på handeln. Även resten av landet var mer eller mindre beroende av dem. Landet var rikt på viktiga råvaror lämpade för den brittiska industrin. Där fanns kol, koppar och järn, men det stora problemet var de primitiva transportmöjligheterna. Vägar och järnvägar fick därför hög prioritet och inkomsterna från handeln vid den här tiden bidrog till att göra London till den rikaste staden i världen. Som kapitalackumulation exporterade britterna fabriksvaror som byttes mot te och råvaror för förädling i England. England utnyttjade det försprång industrirevolutionen hade banat vägen för. Många fabriker i Willenhall, Wolverhamton och Bilston tillverkade bland annat hänglås som exporterades till Englands kolonier.

1877 blev Indien en kronkoloni med drottning Viktoria som ”kejsare av Indien”. Den indiska nationalkongressen bildades 1885. Landet delades 1947 i Indien och Väst – och Östpakistan. Indien blev en självständig republik i Brittiska samväldet 1950. Idag gränsar den indiska delen av Asien till Kina, Pakistan, Bangladesh, Nepal och Sri Lanka.
I dagens (2010) Indien samsas flera olika religioner; hinduism (ca 80 %), islam, buddhism, sikhism, jainism, zoroastrinaism, judendom och kristendom.