Prolog
Kung Birger Magnusson (1280-1321) och hans bröder hertigarna Valdemar (1290-1318) och Erik (1282-1318) var alla söner till Magnus Ladulås (1240?-1290). Birger hade sedan länge varit i strid med sina bröder om makten i Sverige. Under två omgångar alldeles i början av 1300-talet innehade Erik Nyköpings hus. 1306 blev Birger genom förräderi brödernas fånge på kungsgården Håtuna i Uppland under den så kallade Håtunaleken. Erik gjorde sig till regent och Birger fördes till fångenskap i Nyköpings hus. När han släpptes fri tog han sig till Danmark och återvände med den danske kungen Erik Menved och en dansk-tysk här som belägrade Nyköpings hus. Efter en månad utan framgång vände armén söder ut igen. 1310 försonades och förlikades bröderna, erkände Birger som kung och delade riket mellan sig. Birger förfogade över Nyköpings hus och Stegeborg och de båda andra bland annat borgarna i Stockholm, Kalmar och Bornholm.
Hämnd
Strax före jul, 10–11 december 1317 bjöd kung Birger sina bröder till sig i Nyköpings hus. Som hämnd för de oförrätter han fått utstå och hans anspråk på hela riket fängslade han dem.
Den dramatiska avslutningen på den storslagna festen återges i Erikskrönikan som skrevs omkring 1330. Den Erik som krönikan återger är hertig Erik Magnusson, den ene av de båda bröder som miste livet genom kung Birgers hämnd. Utdragen ur krönikan är återgivna efter R Pippings utgåva av huvudhandskriften.
"Minns ni ännu Håtunaleken?", frågade Birger sina fångna bröder samtidigt som de binds och slås i bojor.
Jag minns den mycket väl!
Det här är inte bättre än den!
Denna gång måste ni följa mig.
De band de bådas händer och ledde båda tillsammans in i tornet barfota.
En tysk som hette Walram Skytta
han slog bojor om deras ben;
Det hade kungen inget emot.
Så förde Birger sina bröder till det nedersta rummet i kärntornet och såg till att deras möjlighet till flykt blev minimal. Om man skall tro krönikan var de försedda med tunga hopkedjade järnbojor om vristerna och om händerna, de satt i var sin tung stupstock med händerna fastnaglade i den. Dessutom hade de halsjärn som med kedjor var fastsatta i murväggen och som om detta inte var nog, dörren (luckan?) var låst utifrån.
Kungen gjorde något dumt
då han tog sina båda bröder
och lät sätta dem i det nedersta rummet
det bekymrade kungen föga
att de led ont både natt och dag.
Stocken fick många slag
som hertig Erik satt i
Och därtill gav de honom bara lite mat.
De satt var och en i sin stock
Ett stort och brett träblock
Som han låg i stocken
hade han dessutom bojor på
Som var tunga och otrevliga
De vägde vardera sju lispund
deras händer var fjättrade framtill i stocken
deras pina var obarmhärtig.
Om någon människa hade sett det,
det hade även varit vederstyggligt
deras halsjärn var tjocka och breda
på samma vis inslagna i muren
som de skulle sitta i evig tid.