Järnet i låsen ansågs vara apotropeiskt (ontavvisande). Man antog att järn motverkade och hotade onda makter och små oknytt som försökte ta sig in i människors bostäder, i kyrkor och förrådsutrymmen via nyckelhål och andra öppningar. Under medeltiden försågs dörrbeslagen med små smidda drakhuvuden som väktare. Många av dem sitter där än i dag vid nyckelhålen på de äldsta kyrkorna.
 |
Nyckelhål i den vaktande draken i dörren till Vänge medeltida kyrka på Gotland.
Teckning av förf. efter foto av Lennart Karlsson.
|
Smeder som både hanterade verktyg av järn och smidde i järn, betraktades med viss vördnad. Smeden var noga med att inte lämna härden utan att lägga två tänger i kors för att avvärja olycka.
Nycklarnas magi
I folktron var nyckeln ett magiskt föremål med stor inneboende kraft. Nycklar fick inte läggas på bordet, då blir det träta i huset. Låg nycklar på bordet och barn i elden, borde de förra först tas bort.
Om man blåste i nycklar eller bet i järn kunde man få tandvärk.
 |
| Nyckel från slutet av 1500-talet. Foto förf. |
För att göra förlossningen lätt ansåg man i Finland att "det var gagneligt att låsa upp tre lås och lägga låsens nycklar i kvinnans säng". I Norra Vedbo härad i Småland hade man en liknande metod, "kvinnan bör medföra en nyckel och ett eggjärn, på det att ej trollen må få makt över henne".
Bölder botade man i Finland genom att man tog en nyckel som antingen hade ett kors eller tre tänder i axet och förde nyckelringen tre gånger omkring bölden varvid man sade "försvinn du uti huse, som döder man i mull". Därefter tryckte man axet tre gånger i bölden.
Speciellt kyrkonyckeln var magisk. Man ansåg att den stora tunga nyckeln som var smidd av järn av den svarta smeden kunde hjälpa mot eller till och med bota sjukdomar. Att dricka nordrinnade vatten från en bäck ur en kyrknyckel botade kikhosta (Mellansverige). Nyckelns kraft förstärktes om det fanns ett kors i axet eller i vredet eller om den lånades i smyg.
Oroliga barn
"Om små barn är oroliga och skrika mycket, skall man taga ett nytt ris och draga detsamma genom kyrkonyckeln, eller bryta ett dylikt under kyrkovägen, och därmed slå dem så de så blifva de goda".
"När barn är vårdbundne, skall man träda deras lintyg genom en kyrknyckel".
Vid kikhosta
”Uti kyrkonyckel hälles vatten, som utdrickes af barnet. Uti Eds Sockn af Tjust, går denna nyckel ofta i lån till byame att för upgifna ändamålet begagnas”.
Att fånga en käresta
”Under JulOttan eller Söndag då Presten läser Evangelium, drager du din näsduk 3. gånger genom hålet på kyrkonyckeln, och säger till hvad ändamål; när du med denna näsduk slår till en flicka blifver hon kär och efterlåten”.