Det var utifrån sin enkla och praktiska funktion som hänglåset tidigt fann sin grundform, låshus, bygel och nyckel. Hänglåsen representerar stora variationer i formgivning och teknik och utgör därför en viktig del av vår teknikhistoria. Låshus och bygel kan genom dekoration och val av material anpassas både estetiskt och socialt.
Fördelarna med hänglås, i jämförelse med dörrlås, är att de vanligen är små, oömma och bekväma att använda och billigare än dörrlåsen. En nackdel är att de måste användas tillsammans med någon form av järnbeslag.
Hänglås har en häpnadsväckande lång utvecklingshistoria. De urgamla rötterna finner vi i egyptisk, grekisk och romersk kultur. Det var med dem, som många andra vardagliga ting, de uppfanns är de behövdes.
Den tekniska grundidén i de första dörrlåsen, en åt båda sidor med nyckel skjutbar regel, återfinns även i de första hänglåsen.
Benämningen hänglås kommer av att låshuset hänger fritt i sin bygel när den håller ihop de krampor eller märlor som låser en dörr, ett skrin eller en kista. De medeltida hänglåsen hade flera benämningar. Utifrån sin placering på ytterdörrar kallades de ibland utanlås och vissa hänglås kallades tasklås på grund av den väskliknande formen. ”Taske” i äldre svenska är samma ord som danskarna använder för ”väska”. Hengelås är ett annat gammalt uttryck som användes ännu på 1800-talet.
Hänglås heter på danska haengelaas eller haengelås, i Finland riippulukko, på tyska Vorhängeschloss, på engelska padlock samt cadenas i Frankrike.