Hänglås i Kina

Inledning

Det är naturligtvis väldigt svårt att skaffa sig en heltäckande bild av hänglåsets historia i detta väldiga land, stort både till yta och till befolkning. Under två månader har jag rest runt i de norra och sydliga delarna av Kina. Jag har bland annat sökt igenom en lång rad platser med klassiska byggnader, besökt museer för den klassiska arkitekturen, kulturhistoriska museer och antikmarknader i hopp om att finna bevis för hur utvecklingen av Kinas hänglås kan ha sett ut.

Kinesiska skrivtecken för ordet hänglås, två alternativ

En doktorsavhandling i ämnet försvarad av de båda forskarna Hsing-Hui Huang och Hong-Sen Yan 2004 har varit ett värdefullt stöd. Arbetet är förstås utfört på deras modersmål men de har lyckligtvis sammanfattat vissa delar på engelska. De har studerat och analyserat låd- och djurformade hänglås, av den typ och form med bygel och spärrfjädrar, som utgör huvudintresset för denna artikel. Författarna anser att hänglås har använts i det forntida Kina under åtskilliga tusen år dock utan att redovisa några bevis för det, ”Locks have been used in ancient China for severel thousends of years. However, the historic records of Chinese locks are few and the litteratures regarding design considerations are not available”.

Hänglås från Kina, ca 900-talet	Hänglås från Norge, ca 900-talet. Teckningar förf.	En dörrvaktare med nyckel. Vägg- målning i kronprins Zhanghuais (654-684) gravhög. Detalj av en bild av en okänd fotograf. Ur en guidebok från 1970-talet.

Enligt min nuvarande ståndpunkt ser det ut som att mekaniska lås kom att framställas och användas något senare i Kina än i Västeuropa. Förebilderna är de lås som utvecklades på 100-200-talet av romerska ingenjörer och som av arméerna spreds till alla delar inom det väldiga imperiet. Det är intressant att konstatera likheterna mellan låsen i Kina och Skandinavien under sen vikingatid (se bilder ovan). Båda dessa kulturer låg då utanför det direkta inflytandet från det romerska imperiet. Många av de större hänglås av järn som jag har studerat har en omisskännlig karaktär av de arabiska från 1600-1800-talet.

Helt säkert är dock att hänglås med bygel med spärrfjädrar har utnyttjats av kejsare och välbeställda ämbetsmän från Jinperioden (265-420) och framåt. Men hur kom de första kejsarna på idén att använda hänglås? Tjuvar har alltid funnits och för att hindra deras framfart användes i Kina, så länge portar funnits, träbommar allmänt som ett enkelt men tillfredsställande skydd. Framför allt gällde det i Kinas genom historien så vanliga stadsportar.

Hänglåsprincip från Tangperioden (618 - 907). Skiss förf.

Vid den här tiden expanderade Kina västerut med förnyade kontakter med bland andra Indien och Iran. Samtidigt hade resultatet av romarnas mångsidiga tekniska färdigheter och utveckling fått fäste i dessa länder. Många impulser nådde Kina under Táng med buddism och handel, som anpassades till kinesisk smak. Dessa importerade stildrag kan lätt studeras i gravgods från denna tid. Impulser, inflytande och tekniska idéer från väst strömmade således under långa perioder in i Kina. Framför allt via handeln utefter den mer än tvåtusen år gamla öst-västliga karavanvägen, Den Kungliga Vägen, som av den tyske geografprofessorn Ferdinand von Richthofen i slutet av 1800-talet benämndes ”Sidenvägen”. Den var en de viktigaste länkarna som förmedlade kulturella kontakter mellan alla skilda folkgrupper på vägen mellan Europa och Asien. Sidenvägen sträckte sig mellan östra delen av Medelhavet via Bagdad, Hamadan, Kashi (Kashgar), Minghoshan (Dunhuang) och Xi´an (Changáng) i Kina. Sidenvägen hade tre blomstringsperioder, under Han och Tangdynastierna samt under Djingis och Kublai khans mongolvälde. 

Från början användes sannolikt inte hänglås för att skydda rikedomar, utan snarare för att de fanns tillgängliga som vackra och intressanta statusföremål, för enklare sammanhang.

Under Kublai khans kinesiska världsrike under andra hälften av 1200-talet och åren därefter stärktes kontakterna och handeln med väst, och många västlänningar bodde långa tider i landet.  Även Marco Polo från Venedig kunde under sin 17 år långa vistelse hos Kublai khans hov berätta om hur och varför man låste om sig i sitt hemland.

När nycklar så småningom började bli mer allmänna, kunde man på samma sätt som i norra Europa, se gifta kvinnor som nyckelbärare. Vid sitt giftermål tog kvinnan ansvar för familjens inlåsta ägodelar och hon bar hemmets nyckel väl synlig som bevis för sin nyckelmakt.

Hänglås av gjuten brons från tidig Ming, ca 1400. Den har bygel med dubbla (4) spärrfjädrar. Foto förf.

Under Mingperioden (1368 – 1644) och tiden därefter fick låsen nya material och former och mer effektiv teknik. Parallellt med dessa användes i Kina under denna tid en primitiv men väl beprövad typ av fallstiftslås av trä med två eller tre fallstift.  Det var av samma typ som användes över hela Europa och delar av Afrika, med sina rötter i det klassiska Egypten. Ett sådant lås redovisas i webbokens artikel ”Lås av trä och järn”.

Tre dörrar från den gamla Mingstaden Yangmeizhan, 30 km N O  Nanning i södra Kina med ”nyckelhål” för att flytta på bommen på dörrens insida. Dörrarnas gångjärn utgörs av en trätapp upptill och nedtill. Foton förf.

Från 1600-talet och in i vår tid förekommer flera varianter av lådformade hänglås och lås med låshus med mjukt svängda former och lyckobringande texter. De finns parallellt med andra typer som är framställda i samma materialvarianter men är formade som människor, djur, insekter, musikinstrument och andra ting. Alla dessa låstyper använder bygel med spärrfjädrar.

Vissa av djurformerna har en direkt koppling till de traditionella djurbilderna i till zodiakens årsdjur. Frågan är om dessa lås är att betrakta som enbart kuriosa eller har de haft någon praktisk betydelse?

Hänglås från Seljuk, Iran 1100-talet	Hänglås från Ryssland 1700-talet
Bilder ur Made of Iron, en utställningskatalog från 1966.

Hänglås i form av ett kinesiskt stränginstrument. Foto förf.