Industrialiseringen
Eskilstuna Fristad, förenades med Eskilstuna 1833 under namnet Eskilstuna (fri)stad, men det dröjde ända till 1907 innan Tunafors införlivades.
Varje enskilt företag tillverkade hundratals olika ting i järn och metall tillsammans med många olika typer av dörrlås, kammarlås, hänglås och beslag.
Det var först vid mitten av 1800-talet och med förbättrade maskiner som företagens tillverkning av manufaktur accelererade.
Låssmeder på 1820-talet
Under 1820-talet arbetade de flesta av de 77 mästarna och smedsänkorna med framställning av lås och knivar. Närmare bestämt var det 16 mästare och två änkor som tillverkade lås. Jonas Bergström, M R Eklund, Eric Eriksson som tillverkade polhemslås, Eric Grytzell, Johan Johansson, Anders Körling, Eric Ljusberg, C F Lundberg, P A Lundberg, Anders Lundqvist, Eva Margareta Ramström (låssmedssänka), P G Reutermark, Catharina Sundberg (låssmedssänka) och Anders Svahn.
Eskilstunas låsfabrikanter
Familjen Stenman
August Stenman (1852-1920) var son till låsfabrikanten Frans August Stenman, Eskilstuna. Efter utbildning i Tyskland, England och USA återvände August 1877 till hemstaden och blev anställd i Jernbolagets nya fabrik i Tunafors. Efter ett par år som verkmästare där köpte Stenman 1881 Thunellska gångjärnsfabriken.
 |
| Dörrlås, kammarlås, E A Stenman, 1800-tal Foto förf. |
Företaget bytte samtidigt namn till Stenmans gångjärns- och byggnadssmidesfabrik. Stenman utvecklade företaget genom att installera de mest effektiva maskiner han kunde finna på marknaden samtidigt som han själv tillverkade special- och automatmaskiner för att kunna massproducera lås.
Familjen Stenman kommer senare att bli föremål för en egen artikel av förf. med rubriken Familjen Stenman.
 |
| Dörrlås, kammarlås, E A Næsman, 1800-tal Foto förf. |
E A Næsmans Låsfabrik
1814 kom Lars Erik Næsman som smedslärling till Eskilstuna och blev klensmed. Hans son Erik Augustinius Næsman (1824-1894) etablerade sig 1846 som fabrikör och tillverkade bl a gevärsdelar, bajonetter, betsel, stigbyglar, kätting och lås. Företaget övertogs av August Ståhlberg 1881 och övergick senare i Låsfabriksaktiebolaget.
Familjen Ståhlberg
Soldaten och knivsmeden Anders Diurman (1780-1848) kom från Djursta utanför Eskilstuna. Dennes son Anders (1780-1848) antog namnet Ståhlberg och startade 1812 tillsammans med Christoffer Zetterberg ett företag för tillverkning och slipning av knivar. De var kompanjoner ett år och därefter fortsatte Anders Stålberg att tillverka knivar på egen hand i Låsfabriks Aktiebolaget eller Låsbolaget, som han grundlade 1846.
Son 1. Lars Fredrik Ståhlberg (1812- 1890) övertog faderns verkstad och sonen Lambert övertog verksamheten efter sin far (Lars Fredrik) och sålde den 1915 till Eskilstuna Jernmanufaktur AB.
Son 2. Carl Erik Ståhlberg (1832-1868) började också i faderns verkstad. Han startade en egen tillverkning av bordsknivar, en verksamhet som upphörde vid hans bortgång. Sonen August Ståhlberg (1852-1931) återkom till Eskilstuna 1881, närmast från Husqvarna Vapenfabrik där han avancerat till verkstadschef.
 |
| Hänglås, Låsfabriks AB, ca 1900 |
Han tog över låsföretaget 1881 och ändrade namnet till E A Næsman & Co. Efter honom övergick företaget i sonen Harald Ståhlbergs (1877-1945) regi. Vid dennes död tog sönerna Gunnar och Erik över. Namnet har sedan ändrats till Låsfabriks Aktiebolaget eller "Låsbolaget".
 |
| Dörrlås, kammarlås, E A Næsman, 1800-tal Foto förf. |
Christoffer Zetterberg
Christoffer Zetterberg (1775-1852), var fabrikant för bl a hänglås. Företaget grundades 1811 och tillverkade förutom sablar, floretter och knivar även hänglås. Under ett år 1812-13 var han kompanjon med Anders Ståhlberg. Vid Zetterbergs bortgång övertog Johan Svenngren (1818-1905) ledningen och grundade Eskilstuna Jernmanufakturaktiebolag (Jernbolaget) 1868.
Övriga företag
Johan Hedlund, 1817-1880, fabricerade bl a hänglås, även polhemslås.
Johan Walén, 1820-1881, startade sin verksamhet 1846 och tillverkade bl a dörrlås, polhemslås och andra hänglås.
Verksamma låssmeder mellan 1850 -1900
C A Lundberg, JA Lundberg, Sven Ulander, A Chorells änka, P G Julin, C Stenberg, P Carlsson, J Strömvall, PG Broselius, A G Kjellgren, Carl Chorel, Otto M Fröberg, J Hedin, Jac Fr Hellstedt. J J Blomster och L E Nordström smidde deuxbattantlås och Johan Hedlund, J P Häggvall, E Otto Grytzell och Adolf Ståhl polhemslås.
 |
| Polhemslås från mitten av 1800-talet Foto förf. |
1875 var många företag engagerade i framställning av lås. Jernbolaget, som framställde olika slags lås och saxar, H Lagerbäcks låsfabrik, S J Thelins verkstad för olika slags lås, Eskilstuna låsfabrik och P August Karlssons låsfabrik.
 |
| Två polhemslås av Adolf Ståhl från slutet av 1800-talet Foto förf. |
Världsutställningen i Hyde Park i London 1851
Bland utställarna från Eskilstuna fanns låssmederna C A Lundberg och Sven Ulander samt fabrikanterna Johan Hedlund och Johan Walén. De två senare försökte bl a introducera polhemslås på den centraleuropeiska marknaden.
Hur avyttrades produkterna?
Genom förlagsverksamhet kom varorna ut på marknaden. Förlagsverksamhet är en organisationsform för produktion och distribution av varor. Det utgjorde den dominerande produktionen för marknader före fabrikssystemets genombrott. Som industriell organisationsform är förlagssystemet känt i Europa sedan medeltiden. I sin enklaste form kännetecknas den av att en företagare, ett handelshus eller förläggare tillhandahöll råvaror eller halvfabrikat och lämnade nödvändig kredit till de tillverkare som i egna verkstäder framställde produkterna. Förläggaren sålde sedan varorna på den inhemska marknaden och ibland även på export. En besvärande konkurrens fick Eskilstunaföretagen av sina förläggares import av utländska varor.
Konkurrens fick företagen även av att de egna arbetarna försökte dryga ut sina löner genom direktförsäljning eller bytesverksamhet till allmänheten eller krämare. Föremålen togs antingen ur produktionen eller tillverkades i smyg vid sidan om på företagets bekostnad. De senare ansågs vara s k fuskarbeten, och av sämre kvalitet, som kunde skada företagets goda namn om de var stämplade.
Här får jag vänligen erinra en var, som befattar sig med smidesuppköp, att ej med mina arbetare ingå i någon handel av polhemslås eller andra hos mig tillverkade smiden, emedan en sådan handel, såsom varande oärlig, icke är av mig tillåten.
Eskilstuna den 7 mars 1846. Joh. Hedlund
Låsfabrikant Hedlunds annons vände sig även till vandrande krämare (gårdfarihandlare eller knallar) som konkurrerade med förläggarna, järnkrämare (järnhandlare) och fabrikernas egen försäljning. Krämarna gick runt i företagen och på krogarna och köpte eller bytte till sig färdiga produkter direkt av arbetarna. Krämarna vandrade sedan omkring på landsbygden och sålde produkterna direkt till befolkningen eller avyttrade dem på de årliga marknaderna.