Reinhold Rademacher
Det var med holländaren Reinhold Rademacher (1609-1668) som finsmidet kom att dominera verksamheten. Han flyttade sin egen manufakturverksamhet från Riga i dåvarande Livland (region i Baltikum till 1918) till Sverige och gjorde entré i Tunafors sommaren 1656. Med sig hade han Karl X: s uppdrag att i Eskilstuna skapa förutsättningar för att starta en brett upplagd tillverkning av smidesvaror.
Ordet manufaktur kommer av latinets manus hand och senlatinets factur som står för bearbetning eller industriell tillverkning av smärre produkter.
Med kungens privilegiebrev i sin hand kunde Rademacher skapa en hel stad med verkstäder vid forsarna i Tunafors och Torshälla. Snart inkluderades även de områden som kallades Carl Gustafs stad. Samhällena befolkades i första hand av smeder och soldater som hämtades från Tyskland och Livland. Tillverkningen under Rademachers styrelse, som var mångsidig, utgjordes av lås och nycklar av olika slag. Dessutom av beslag, bösslås, bösspipor, färdiga bössor, musköter, sporrar, svärdfästen, saxar, pannor, järn- och mässingstråd och mycket mer. Arbetet bedrevs både hantverksmässigt och industriellt i fabrikslokaler, ofta med långt gången arbetsdelning.
 |
| Dörrlås, lådlås 1700-tal Foto förf. |
 |
| Dörrlås, lådlås 1700-tal Foto förf. |
Låssmedernas arbete benämndes klensmide. Ämnet, järnet, smiddes varmt eller kallt. Produkterna efterbehandlades vanligen med fil.
Av de 72 hantverkarna som arbetade vid manufakturverket 1662 var två Dörelåås Smeder och elva Uthan Låås (splinterlås-hänglås) Smeder.
Dessa dörr- och hänglåssmeder (klensmederna) tillverkade i första hand lås och nycklar men även beslag, delar till bössor och annat.
1662 utfärdade ”Svea Rijkes Rådh” en taxa för Rademachers tillverkningar. Här framgår det klart vad låssmederna skulle hinna med på en vecka.
”Dörelååsmacharen -dörelååsmakaren” skulle under en vecka hinna smida 8 à 10 st ”swarte gemene dörelås, 5 à 6 st swarte dubble dörelås, 4 st förteenadte dito, 8 à 10 st swarte Skåp- ell:r kistelåås samt 1 st stora förteenadte dörelåås”.
Reinhold Rademacher var också engagerad grosshandlare och avyttrade verkstädernas alster till järnmanufakturhandlande eller grossister i Stockholm. Men det var först sedan han försökt avyttra sina produkter genom direktförsäljning i företagets egna bodar och butiker i Eskilstuna. Han hade även en egen bod i Stockholm och konkurrerade med grossisterna där.
Efter Rademachers bortgång dröjde det till i mitten av 1700-talet innan tillverkning av manufaktur fick fart igen. Det skedde genom konkurrensen av två betydande företag, Carl Gustafs stål och manufaktur och Tunafors manufakturverk.
 |
| Kammarlås, lådlås 1700-tal. Foto förf. |
Samuel Schröderstierna och efterträdare
Nästa viktiga skede i stadens utveckling stod bergsrådet Samuel Schröderstierna (1720-1779) för. Han utsågs 1753 till direktör över den finare Järn-, stål- och metallfabrikationen i Sverige.
1771 utfärdades en ”Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse” som med sina förmåner öppnade för ett nytt smedsamhälle eller rättare en hantverkarstad, Eskilstuna Fristad, där bland annat delar av Carl Gustafs stad ingick. Fristadens förste styresman blev Samuel Schröderstierna. 1786 arbetade i Fristaden 69 mästare, 68 gesäller och 99 lärlingar och bredden på deras alster är häpnadsväckande. Förutom alla sorters häng- och dörrlås av alla storlekar, som engagerade tolv mästare, framställdes hundratals andra ting.
Det var beslag, betsel, stigbyglar, husgeråds- och köksredskap, strykjärn, saxar, knivar, värjklingor, floretter, liar, hackelseknivar, olika sorters verktyg, trädgårdsredskap, sågblad, väggur, väggkrokar, lampor, ljusstakar, skrivtyg, järnsängar, glasögonbågar, vikter, kedjor, spik och mycket annat.
Schröderstierna efterträddes vid sin bortgång av bergsteknikern Samuel Sandels (1724-1784) och statssekreteraren Johan Liljencrantz (1730-1815). Senare deltog även assessor Bengt Quist (1726-1799) och bergsrådet och metallurgen Sven Rinman (1720-1792) i Fristadens styrelse.
 |
| Kammarlås, lådlås 1700-tal Foto förf. |