Draglås från Dalarna och omgivande landskap

Inledning

Med denna artikel vill jag berätta om en serie märkliga besläktade dörrlås av järn som finns på ett stort antal byggnader i en tämligen begränsad del av vårt land. Till min hjälp har jag två artiklar skrivna av etnologerna Sigurd Erixon och Olle Homman, tryckta i Folk- liv 1942.

Dessa draglås, som framställdes av en lång rad olika smeder i Lima socken i västra Dalarna. Låsen kan delas in i två huvudgrupper och är daterade från första hälften av 1600-talet till slutet av 1700-talet. De spriddes genom gårdfarihandlares vandring och handel med låsen över stora delar av östra- och västra Dalarna, Härjedalen, Hälsingland samt norra Värmland. Men även till andra sidan riksgränsen, till Norge, där låstyperna finns bevarade men saknas i Finland.

Dessa draglås användes huvudsakligen som skydd för stolpbodar, härbren och loft. Det var i dessa byggnader man bevarade sin mest värdefulla egendom, gårdens förråd av matvaror, utsäde och ibland kläder. Gårdens övriga hus saknade ännu lås. Den vanligaste typen av draglås är de med långdragen form, ibland signerade och dekorerade med ristningar och runda upphöjningar. Låsen har levat kvar inom sitt begränsade område ända in mot 1700-talets slut, vilket innebär en anmärkningsvärd traditionsbundenhet.

Draglås på Bergkarlåsladan i Anders Zorns samling av byggnader  i Gammelgård,  Mora, Dalarna. Observera antydan till drakhuvuden på den vridna dragringen. Foto förf.

 

Draglås på Bergkarlåsladan och boden från Nusnäs i Anders Zorns samling av byggnader i Gammelgård,  Mora, Dalarna. Foton förf.

 

Draglåsens mekanik

Folklivsforskaren och professor Sigurd Erixon har skrivit en artikel om draglås i skriften Folk- liv 1942 (se nedan). Där delade han in draglåsen i två huvudgrupper, delade och kombinerade. De delade låsen skiljer sig från de kombinerade genom att de utnyttjar olika typer av mekanik, som framgår av beteckningen.

Draglåsring på loftsbyggnad med lider från Nusnäs i Anders Zorns samling av byggnader i Gammelgård,  Mora, Dalarna. Observera antydan till drakhuvuden på dragringen. Foto förf.

 

Låsen har genomgått en lång utveckling med många ändringar i konstruktion och dekor. De kombinerade draglåsens alla delar tillverkades av järn. Låsen består i sin äldsta form av tre spärrfjädrar, som under senare delen av 1600-talet utökades till fyra, nyckelkupa med fasta spärrar samt nyckel. Låset öppnas genom att man med ena handen manövrerar nyckeln samtidigt som man drar tillbaka låskolven med hjälp av dragringen (därav namnet draglås). I likhet med de dörrlås, som var vanligast i vårt land vid samma tid, fällbomslåsen, har draglåsen en anordning som spärrar regeln i låst läge. I draglåsen är det en fjäder som är uppdelad i flera smala fjädrar, som när låset stängs faller ned på en liten klack på regeln. För att öppna låset måste denna skjutas tillbaka genom att var och en av de smala spärrfjädrarna lyfts upp av taggarna på nyckelns ax och med låsringen dra regeln till öppet läge. I fällbomslåsen finns i stället för de olika spärrfjädrarna en enda spärr, fällbommen. När man öppnar låset lyfts spärren av nyckelns ax, och när nyckeln vrids, för axet regeln åt sidan.

Draglås av järn med fyra spärrfjädrar, nyckelkupa med fasta  spärrar samt nyckel. Teckning i "Låset förr och nu".

 

En förutsättning för låssmidet var den lokala framställningen av järn med hjälp av små primitiva blästerugnar. Med myrmalm och träkol framställde bönderna själva smidbart järn. Abraham Hülper vittnade i sin reseberättelse 1757 från området, om hur allmän den primitiva framställningen av järn, med hjälp av myrmalm var.

En kort variant av draglås. Teckning i Låset förr och nu.

 

Draglåsen uppstod sannolikt ur tidigare och samtidigt existerande låstyper med fall- och dragreglar med fjädrar. Det finns också ett litet antal draglås med både fallregel och fjädrar. I något fall finns draglås med bara en fjäder och nyckel med motsvarande bara en utböjd tagg. I äldre draglås var mekanismen inbyggd i en låskista av trä, i en delad stock. Från slutet på 1500-talet dominerade låsen helt utförda av järn utom i Ovansiljan där man ännu höll fast vid stockformen.

Draglås med mekanismen inbyggd i en halvstock. En dörr till ett sänghäbre från medeltidens slut i Idbäck. Malungs socken, Dalarna. Teckning i Folk-liv 1942.

 

Nycklarna till draglås har tandliknande taggar på nyckelaxet. Antalet taggar motsvaras i låset av spärrfjädrarna. Liknande taggar på nyckelaxet förekommer även på vikingatida nycklar. Nyckelpipan är alltid homogen och avslutas nedtill av en spets som med hjälp av ett hål i låskupans botten styr nyckeln.

Dragringar eller ringhandtag till draglåsen är vanliga enkla ringar av smidesjärn, släta eller vridna. Ringhandtag var vanliga från medeltid och framåt. På de medeltida kyrkportarna kan man än i dag finna smidda släta dörringar, ibland med, mot varandra vid fästet, bitande drakhuvuden eller en enkel profilerad ring. Även på dragringar till draglås finner man ibland dessa drakhuvuden men starkt stiliserade.

Nyckel till draglås. Teckning förf.	Nyckel till draglås. Bild: Erixon, "Låset förr och nu".	Vikingatida nyckel. Teckning förf.