De flesta klensmedsmästare visste hur man tillverkade kassakistor, det ingick i deras utbildning. I en berättelse till Stockholm magistrat år 1774 heter det bland annat att, ”De nu för tiden uti embetet bruklige mästerstycken äro åtskillige, såsom antingen en jernkista, med mellan 16 och 24 reglar uti et lås, et kyrckjo dörrlås, eller et wälgjordt portlås, et stort kassa eller kistlås äfwen med uppdjupad kista”.
De valsade plåtarna för sidor, botten och lock huggs ut, senare klipptes de ut i rätt storlek. Sedan gjordes håltagningen för band, kantlister, handtag, gångjärn och byglar. På sidoplåtarna nitades de färdigbockade korsande banden fast med plats för de inramande listerna. Därefter riktades plåtarna. Med hjälp av hörnlister nitades sidorna och botten fast. Locket försågs med lås och gångjärn.
 |
| Klensmedja i mitten på 1700-talet, arbete med fil och mejsel. Enligt Duhamel du Monceau, Art du serrurier, Description des arts et metiers”, tryckt i Paris 1767 |
Till sin hjälp hade mästaren gesäller, skråmedlemmarna delades in i tre avgränsade nivåer, mästare, gesäller och lärlingar. Alla började som lärlingar och kunde efter ett antal år avancera till gesäll som genom ett mästarprov kunde nå mästarvärdigheten. Endast mästarna hade rätt att självständigt utöva en hantverksnäring.
Varje skrågille omfattade hantverkare inom ett specifikt yrke med monopol och därmed kontroll över varornas tillverkning och kvalitet. Ett gemensamt internationellt regelverk, skråordningen, bestämde organisationen. Smederna betalades i många fall via det redan nämnda förlagssystemet. Skråväsendet i Sverige upphävdes 1846 efter att ha debatterats i riksdag efter riksdag sedan början av sekelskiftet. Näringsfrihet fick vänta och infördes först 1864. Det innebar också att ”Varje till myndig ålder kommen man eller kvinna förunnades att försörja sig genom vilket yrke som helst”.
Det först vid den här tiden, vid 1850-talet, som den maskinella utrustningen har blivit så avancerad att man kan tala om industriell tillverkning av lås i vårt land.
 |
| Kvar i bankmiljö. Kassakista i Nordeabanken i Jönköping. Framsida, baksida och detalj av locket över nyckelhålet. Kistan är ommålad. Foto förf. |
En viss standard
Jag har undersökt om det finns någon gemensam standard i tillverkningen av 1800-talets kassakistor.
De olika tillverkarna verkar vara överens om att kistorna skall vara utförda av valsad järnplåt, ha korsande järnband, vara målade i den gröna grundfärgen med svartmålade beslag. Att nyckelhålet placeras centralt på lockets översida, att kistan kräver dubbla gångjärn och handtag samt förse kistan med ett eller dubbla beslag för hänglås.
Däremot, storlekarna varierar, antalet korsande band varierar, de mindre fyrsidiga låsens placering under locken varierar, det finns åtminstone några varianter, både när det gäller var de placeras och låstyper. Dessutom om kistorna skall vara isolerade eller inte isolerade.
 |
| Schematisk framställning av vanligt förekommande fronter på 1800-talets kassakistor. Varav nr 6 och 7 är de vanligaste. Skiss förf |