Besättningar, riffbesättningar, inrikte, villor eller fasta spärrar, vanligen monterade i låsbeslag eller i låskupa. För varje spärr finns ett motsvarande urtag i nyckelns ax.
Beslag, (beslå). I detta sammanhang dekorativa förstärkningar av järn eller metall på dörrar (gångjärn), fönster, träluckor, kistor, möbler och annat.
Blåanlöpning, dekoration och rostskydd på järn – eller stålytor. Metoden är enkel, den finfilade ytan poleras och upphettas till en djupblå färg, som sedan består.
Etsning, sedan 1500-talet har etsning använts som dekormetod inom låstillverkningen. De finfilade och polerade järnytorna täcktes av en etsningsgrund av något syrafast ämne och de frilagda ytorna etsades ned med hjälp av syra.
Fjädrar. Låsfjädrar har spelat en viktig roll för låsens konstruktion och funktion genom historien. I de romerska låsen användes spärrfjädrar i hänglås och som tryckfjädrar i fallregellås. Spärrfjäderlås används hos oss i hänglås från vikingatid till långt in i 1700-talet. Även i dörrlås och kistlås användes fjädrar av olika typ. De var V-formade före 1600 och därefter rullade, spiralfjädrar. De tidiga fjädrarna tillverkades av kallhamrat järn och blev därför ganska kraftiga. Kistlås (käftlås) har vanl. ringformade fjädrar.
Förmedlare, kallas de delar av ett lås som för över rörelsen från nyckeln till regeln.
Gravering, stålsnitt, en dekormetod som innebär att i kallt tillstånd ett spån skärs ur ytan med ett skarpt järn, mejsel eller gravstickel, vilket medför att skroderingens typiska förhöjning vid spårets kant saknas. Den graverade linjen blir mjuk och obruten medan den skroderade är sammansatt av en serie avtryck.
Tauschering. En (sällan använd) metod för dekorering av en yta av järn med användande av ädla metaller, som hamras fast vid det uppruggade underlaget.
 |
Sparbössa, Helsingfors Sparbank.
Plastminiatyrav en kassakista. Foto förf.
|